Välkommen
Användarnamn:

Lösenord:




Kom ihåg mig

[ ]
Redaktion

Webbmaster och Redaktör
för
Leva Billigt


t_hatt_5119.jpg

© Göran NK Torin
fotograf & frilansjournalist
Snigelpost shy.png
Holnersgata 4
794 91 SKATTUNGBYN
0250-55 13 30
070-668 11 38
Sänd mail till info(snabela) levabilligt.se
Räknare
Denna sida idag
Totalt: 8
unika: 7

Denna sidan någonsin...
Totalt: 198157
unika: 120466

Webbplats...
Totalt: 456401
unika: 191935
Ny livsstil

Dessa bilder speglar 
innehållet på Leva Billigt

Jordgubbar 3 B.jpg
Färska jordgubbar med grädde

amhult_2968.jpg
Spaning efter nytt boende

as_i_gen_4170.jpg
Färdiglagat smakar
"as igen" !


applesylt_4784.jpg
Hemlagat äpplemos

hundar_3931.jpg
Mina hundar

kalrotskord_4505.jpg
Nyskördade kålrötter
från den egna odlingen

mangoldskord_4532.jpg
Nyskördad Mangold
från den egna odlingen

matlagn_3975.jpg
Webbmaster lagar mat


rakost_3621.jpg
En perfekt råkosttallrik

risgrynsgrot_4541.jpg
Skall man köpa färdiglagat?

vaffelgott_5175.jpg
En våffla på våfflan

rodbetsbiff_4864.jpg
Rödbetsbiff med ris och purjolök

koklada_4549.jpg
Koklåda sparar energi
gulash_3976.jpg
Vegetarisk Gulasch
Billig mat


ved_klyvyxa_4245.jpg
Ved värmer flera gånger

pannan_3858 (kopia).jpg
Full fart i vedpannan

sotaren_2330.jpg
Sotarn på taket
Men man kan sota själv billigare

auktionist_4702.jpg
Mycket pengar att spara på auktion

bocker_4503.jpg
Läs böcker!
Bättre än TV
hus_stuga.jpg
Bo billigare
på landet!
skafferi_4942.jpg
Ett kallt skafferi sparar pengar.
saab_0841.jpg
Veteranregistrerad bil
är billig i längden

tomte_3966.jpg
Tomten är nöjd med det lilla
Bokrean
Nu börjar bokrean!

Pågår 22 februari till 1 april 2015

Köp direkt från förlaget! Länk, klicka här.
fredag 01 augusti 2014
Konsten att Leva Billigt nu i TV

Boken ”Konsten att Leva Billigt och Må Bra” nu i TV! 

Sommaren 2017 besökte ett Tv-team författaren till boken ”Konsten att Leva Billigt och Må Bra” under några dagar i hans hem i Skattungbyn i norra Dalarna. 

Göran NK Torin presenteras i avsnitt fyra (4) och berättar om hur han lever billigt. 

Boken visas i programmet som tidigare hette”Gratis är gott” men har nu bytt namn till Superspararna. Programmet sänds i TV5, måndagar kl 2000 

Se programmet i TV5play, klicka här!
Publicerad av webbmaster : fredag 01 augusti 2014 - 10:08:20 | Läs/skriv kommentar: 0 |utskriftsvänlig Skapa PDF av denna nyhetsartikel
torsdag 12 juni 2014
Film från sommaren 2012 kommer att sändas

Här om dagen blev jag uppringd av det produktionsbolag som gjorde en film sommaren 2012. I denna film medverkade jag.
Läs om detta här http://www.levabilligt.se/news.php?item.277.12

Den skulle sändas i samma höst, men beställaren TV5 drog in planerna.
Nu verkar det som om man ändrat sig och enligt personen som ringde skall de 5 avsnitten sändas med början 7 juli kl 20,00.
Hur det blir blir ju spännande att se.

Det kanske ligger något i det för på Svenska Dagbladets kultursida finns följande text:
 
•"Gratis är gott" (Kanal 5, tisdagar, 2/10).Program som visar hur snåla människor gör för att spara pengar.

Håll utkik!
Göran

Publicerad av webbmaster : torsdag 12 juni 2014 - 20:38:34 | Läs/skriv kommentar: 0 |utskriftsvänlig Skapa PDF av denna nyhetsartikel
onsdag 30 april 2014
Sture lever sitt liv på 3,5 kvadrat -NWT 30 april 2014

Sture lever sitt liv på 3,5 kvadrat 
 
 
Sture vägrar överkonsumtion Stures hem är lika litet som en genomsnittlig hall och utan allt vi tycker är nödvändigt. Ingen telefon, inget internet, ingen tv, ingen radio - inte ens kylskåp, spis eller toalett. 
Men dess ägare saknar ingenting - tvärtom. 
– Jag har allt jag behöver, säger han om sin bostad på 3,5 kvadratmeter. 
 
 
Sture har levt i mobila hem i princip hela sitt vuxna liv. 
Han har aldrig haft problem med myndigheter eller övermakter som haft synpunkter på hans boende.
 "Någon adressändring har det väl varit lite krångel med någon gång, annars har det aldrig varit några problem", säger han.
 
Det hela började när Sture Wengelin var 23 år. 
Han lämnade familjens bondgård utanför Södertälje för att plugga i Göteborg. 
Det rådde bostadsbrist, och i stället för att krångla med bostadsköer och tredjehandskontrakt byggde händige Sture en husbåt han förankrade i hamnen. 
 
– Det passade mig så pass bra att jag fortsatte bo så, säger han. 
Sedan dess har Sture alltid bott i mobila bostäder. 
Båtar, husbilar och lådor. 

Större delen av arbetslivet jobbade han till sjöss och bodde således på den båt han arbetade. 
 
Att bygga stort som smått har varit hans stora passion sedan barnsben. 
 

 
Läs hela artikeln, klicka här!

Publicerad av webbmaster : onsdag 30 april 2014 - 14:13:06 | Läs/skriv kommentar: 0 |utskriftsvänlig Skapa PDF av denna nyhetsartikel
fredag 28 februari 2014
Världen äldsta ost hitta -- DN 28 feb 2014

Världen äldsta ost hittad på mumie 
 


Ostar som lagrats länge är för många en delikatessvara. 
Ju längre desto finare, brukar vara en tumregel att följa. 
Men 3 500 år kanske är lite i det längsta laget. 

Arkeologer har nämligen hittat ost tillverkad cirka år 1600 före Kristus, på kroppen av en kinesisk mumie. 

Upptäckten gör den till den äldsta osten någonsin. 

Ostar som lagrats länge är för många en delikatessvara. 
Ju längre desto finare, brukar vara en tumregel att följa. 


Läs hela artikeln, klicka här!
Publicerad av webbmaster : fredag 28 februari 2014 - 11:06:37 | Läs/skriv kommentar: 0 |utskriftsvänlig Skapa PDF av denna nyhetsartikel
söndag 05 januari 2014
Återvinning eller Återanvändning? - Naturskyddsföreningen i Nordanstig

Den här texten kommer från Naturskyddsföreningen i Nordanstigs hemsida. Vi återger den med författarens tillstånd.


Vilket ord är vackrast – Återvinning eller Återanvändning?

Återvinning är väl att vinna tillbaka något som annars hade gått förlorat? Vinsten inte är så given som man skulle kunna tro. Man får visserligen tillbaka något, men man får det inte utan förluster. Återanvändning eller återbruk – skulle väl egentligen heta 'fortsätta använda' – vore väl den största vinsten.

Energikvalitet (exergi eller arbetsförmåga)
Energi mäter man i kWh.
Och det är väl energi som ett kärnkraftverk framställer? Framställer?
Kan man framställa energi? Enligt den mest elementära fysiken är energi något som inte kan förstöras eller förbrukas.
Och inte heller framställas.
Det som kan förändras, ökas eller förbrukas är exergin, energins arbetsförmåga.
Hur ska man begripa det här?
Energi kan varken förstöras eller tillverkas, bara omvandlas från en form till en annan.
Kraftbolagen säger ofta att de producerar energi, men vad de i själva verket gör är att omvandlar energi från en form till en annan.
De skapar exergi, det vill säga skapar en specifik arbetsförmåga hos energin.
En vattenkraftsdamm kan driva ett vattenhjul – gjorde det historiskt – och gör det nu också, med nu med skillnaden att vattenhjulet är kopplat till en generator som omvandlar energin i det fallande vattnet till elektricitet.
Ett kärnkraftverk är inte en revolutionerande teknik, bara ett vattenhjul som drivs av ånga som i sin tur producerar el.
Och i alla dessa fall sker omvandlingen obönhörligen med förluster; förluster i form av friktion och överskottsvärme.
I boken "Ved" skriver Lars Myttling:
"Det är mycket som talar för att låta en 'klumpig' energikälla ta hand om uppvärmningen, för ström är en precisionsenergi som med fördel skulle kunna reserveras för den mer avancerade elektriska utrustningen i huset.
"
En björkvedklamp innehåller en viss mängd energi.
En kubik travad torr björkved ger nästan 2 000 kWh energi, men användningsområdet är rätt begränsat.
Man kan elda med veden och få värme i huset, men sen? 2 000 kWh skulle kunna driva en modern dator, som i runda slängar drar 100 W/h, 8 timmar om dagen i nästan sju år.
Men det går inte eftersom man inte kan driva en dator med ved.
Energin i björkveden inte kan jämställas elenergi.
Olika energislag har olika arbetsförmåga även om energiinnehållet är detsamma.
Man måste ta hänsyn till kvaliteten (precisionen) hos energin. Man kan inte vedelda en dator, en borrmaskin eller en mobiltelefon.
Ett hållbart energiberoende samhälle måste att slå vakt om kvaliteten hos den energi som det använder.
Att använda el för uppvärmning är att slösa med exergi.
All energi som vi använder slutar med värme, som med låg arbetsförmåga strålar ut i universum och går förlorad för oss.

Återvinning av material
Man kan utvidga begreppet exergi, arbetsförmåga, också till föremål.
Bakom varje tillverkat föremål ligger en lång processkedja, från utvinning och framställning av råvaran, via ingenjörsarbete, planering, tillverkning av specialverktyg för utformningen och därtill transporter och logistik.
När en skruv återvinns genom att den samlas ihop med annat metallavfall för att smältas sker förluster på flera sätt.
När man smälter ner skruven raderas allt det som gjort den till en skruv; egenskapen ’skruv’ går förlorad och därmed också det arbete som ligger bakom den.
Det som återstår är materialet. En förlust av exergi.
Visst har den gjort nytta en tid, men slöseriet består i att den skulle kunna göra nytta så mycket längre.

Av praktiska skäl är det så gott som omöjligt att identifiera alla de speciella stålkvaliteter som ingår i det som samlas i en metallåtervinning.
En möjligheten vore antagligen att varje enskild komponent åtföljdes av en specifikationsetikett där alla relevanta egenskaper fanns angivna.
Omöjligt om etiketten tryckte på papper, men kanske möjligt i någon holografisk miniversion som fanns gömd i någon mikropunkt på allt från stora axlar och lager till minsta skruv.
Det är antagligen en större samhällsvinst att hämta här än att märka husdjur och kläder med IR-taggar.
Föremål som tillverkats av stål med noga specificerade egenskaper, vart och ett med sitt speciella användningsområde, ligger blandade i en smälta vars egenskaper inte längre kan garanteras vilket medför att den bara kan användas för tillverkning av enkla föremål.
Ofta till armeringsjärn eller järnvägsräls.

Både räls och armeringsjärn behövs och det går åt mindre exergi när man framställer armeringsjärn ut återvunnen metall än om man startar från scratch med järnmalm.
Men ännu mer vore vunnet om man kunde återanvända föremålen som de är utan att smälta ner dem.
Ett problem med den återvunna metallen visade sig i slutet av 50-talet och då gällde det plåten i bilarna.
Fram till dess hade plåten framställts av 'jungfrueligt material', dvs. plåt framställd av järnmalm.
Då kunde kvaliteten kontrolleras noga.
När stålåtervinningen startade började också rostproblemen.
Den odefinierade smälta som man gjorde plåt var full av porer där fukten kunde få fäste.
I början av 60-talet drabbades många stora bilmärken av rostproblem.

Återanvändning, återbruk

Ännu i början av 50-talet var det vanligt med mjölkaffärer dit man gick med sin mjölkhämtare och fick dagen mjölkranson upptappad.

På landsbygden var det en självklarhet att man hämtade sin mjölk på det här viset. Men det fanns också mjölk i glasflaskor och jag minns att jag ofta fick gå med dem och få dem påfyllda i mjölkaffären.

Egentligen var det väl meningen att man skulle ställa tillbaka dem i de galvade stålkorgarna i affären och köpa nya mejeriförseglade, men mjölkaffären låg ju nära, i kvarteret intill.


Mjölkaffärerna försvann snart och glasflaskorna tog över helt. Från början hade de en kapsyl med en rivflik, precis som läskedrycksflaskorna på den tiden.

Varför vet jag inte, men rätt som det var skulle rivfliken bort (materialbesparing?) och man måste ha en speciell liten manick, en plastplatta med en kulle på – som ett litet tefat – som man skulle trycka ner i kapsylen för att få den att lossna. Hade man inget tefat fick man ta till tummen.


Strax efter mitten av 50-talet kom den pyramidliknande fyrsidiga tetran och mjölken kunde säljas fritt i vilken affär som helst. Tetran var svårplacerad i kylskåpen (som började bli allt vanligare) och det fanns en massa tips om hur man skulle trava dem.

De var svåra att hälla ur också – uttrycket 'spilld mjölk' blev konkret på många matbord.
I början av 60-talet hade glasflaskorna glidit bort ur minnet och på bordet stod fyrkantiga förpackningar, Tetra Brik.

Engångskulturen hade famnat mjölken.
Hushållen, som sluppit släpa på tunga glasflaskor fram och tillbaka till affären släpar nu fyllda kassar med emballage till återvinningen: glas, metall, plast, tidningar och pappförpackningar. Och industrin framställer ett aldrig sinande flöde av nya förpackningar.

Återvinning för återanvändning

För vissa varugrupper är återbruket redan i full gång. Emaus, Myrorna, Erikshjälpen, Stadsmissionen, Rigahjälpen och andra stödföreningar samlar in begagnade varor för att antingen skeppa dem vidare till behövande på olika håll i världen eller för att sälja dem vidare på plats.
Under Stadsmissionens eget märker Remake säljs möbler och kläder som renoverats och gjorts om och därmed fått ett andra liv.
Boutiquer med liknande inriktning finns på många håll. De syr om och skapar nytt av gammalt och avlagt.

Och så finns förstås alla dessa loppmarknader som sommartid dyker upp längs vägarna.
En del är mer eller mindre permanenta.
På nätet ser Blocket och Tradera och andra liknande webbplatser till att nya händer griper tag om det som gamla händer tröttnat på att bära.
Man får ibland en känsla av att det svenska folkhemmet håller på att svettas ut allt sitt överflöd av prylar.

För två kategorier är inte problemet löst om man ser till samhället som helhwet: dels sådant som är trasigt, men som med enkla medel skulle gå att återställa i fullt användbart skick, dels fullt fungerande komponenter som demonteras och återvinns genom att förstöras så att man kan komma åt det material som går att ta tillvara.
Saker som går att laga borde lagas och komponenter som är felfria borde återanvändas.
Hur kan man skylla på att arbetskraften är dyr när det finns så många som saknar arbete?

Det måste vara något allvarligt fel med tänkandet.
I ett reparationssamhälle har man platser dit allt som är på väg till återvinningsstationerna först forslas för inspektion. 
Saker som går att reparera repareras, många gånger med tillvaratagna komponenter från sådant som inte varit lönt att reparera.
Det som inte är värt att reparera demonteras och fungerande komponenter tas tillvara innan resten går vidare till materialåtervinning.
Folk som jobbar på återvinningsstationer kan berätta hårresande historier om hur hela kontorsinredningar med möbler och allt krossas till skrot.

Själva är de förbjudna att ta något tillvara, men det finns andra och viktigare lagar, så visst tar man tillvara det som man själv vill ha eller kan skänkas till vänner och bekanta.

Att införa ett reparationsavdrag på skatten, ett REP nu när det finns både ROT och RUT, skulle kunna stoppa en del av slöseriet och förlänga användningstiden innan det oundvikliga slutet som sopor inträffar

.
Industriproduktionen
Det finns bara en slutstation för allt det som industrin framställer: soptippen.
Hårddrar man det kan man säga att allt det som industrin framställer är sopor.
Hur man än smälter om och återvinner tar korrosion och förslitning till sist ut sin rätt och det som inte sprids i naturen som mikrofragment hamnar i slutänden på en deponi eller bränns upp.
I ett litet begränsat fönster i tiden fyller varorna sitt nyttiga syfte, men sedan hamnar de i knät på oss som problem.
De koncentrerade tillgångar som naturen har lämnat åt som resurser sprids ut och förtunnas. Och det är vår kultur är på väg: till historiens sopstation. Det enda som behövs är en mental revolution.
 

Bosse Lundberg

Publicerad av webbmaster : söndag 05 januari 2014 - 21:12:22 | Läs/skriv kommentar: 0 |utskriftsvänlig Skapa PDF av denna nyhetsartikel
Gå till sidan  1 [2] 3 ... 56 57 58
Nyhetskategorier
 Budget
 Hygien
 Det hänger på håret
e107 På måndag 24 september 2007 - 23:15:13 | 1

     
Bokförlaget Moster Beda

bokfrlaget.jpg
Köp boken!

lb_bok.jpg
Huvudmeny
· Hem
· lista
Länka hit
Länka hit
Mystiska Träd

mystiska.jpg
Fattiga.se

skuldsatt.jpg


e107.v4 tema av jalist